Dagens Nyheter – 25 januari 1869, sida 2

jad med en vandring ute i fria luften, efter frukosten en timmas musik och sång, dernäst språkstudier eller någon annan nyttig läsning och slutligen åtskilligt sysslande i hushållet. Eftermiddagarna tillbragte hvar och en på sitt rum, i dag hade Signe just varit sysselsatt med attskrifva till Ödegård, efter hvilken Petra aldrig frågade, liksom hon ej heller ville inlåta sig i samtal om det framfarna. Framemot skymningen hade de varit ute och åkt kälkbacke och voro nu inkomna för att fördrifva en stund med samtal och sång och derefter börja den angenäma aftonsysselsättningen: att läsa högt. Dervid var prosten alltid närvarande och hade han för detta ändamål nu kommit in. Han föreläste på ett utmärkt angenämt sätt och hans dotter likaså, Petra arbetade med att tillegna sig bådas metod, och isynnerhet bådas språk. Signes uttal och tonfall egde i Petras öron ett sådant välljud, att hon förnam återljud deraf länge efteråt, när hon gick för sig sjelf. Petra satte i alla afseenden Signe så högt, att en man, som blott visat fjerdedelen deraf, skulle ansetts hysa en brinnande kärlek till henne; Petra jagade äfven ofta blodet til sin väninnas kinder. Derigenom att prosten oth Signe hvarje qväll läste högt (Petra kunde de ej förmå dertill), hade de hunnit att genomgå den nordiska litteraturens förnämsta för