Dagens Nyheter – 23 januari 1869, sida 3

En poet är nog förmögen att ha två ur. Han bär dem alltid på sig, hvilket förvånat en ungdom, som han ger lektioner. En dag tar hon sig fribeten fråga, om orsaken till denna lyx; och han — hvad pocter ändå äro fyndiga! — svarar hastigt: Det ena går förut — efter går det andra; Jag på det förra ser, hvar gång jag hit skall vandra. Det sednare — derpå ser jag blott Om lektionen än tilländagåt.