Insändaren får härmedelst göra en ödmjuk förfrågan, hvilka allmänt spridda skrifter prof. Suredevall menar, då han i en upsats i tidningarna söger, att sådana skulle finnas, som upplysa trädgårdsmästare om att gråsparfren och hämplingen skulle vara skadliga, och att således sparfbhöker, som förföljer och dödar dessa foglar, skulle kunna anses såsom nyttig. De småskrifter, jag eger, äro följande, och dessa lemna alla den uppiysning, att gråsparfvarre äro öfvervägande nyttiga. 1. ELandtmannens vänner och fiender bland djuren, af d:r CO. W. Gloger. Häri yttras: De förr så illa utskrikna gråspinkorna förtära insekter, så snart de hafva tillgång derpå. Ibland andra bortplocka de företrädesvis gerna bladlöss på träd och buskar och mata sina ungar, medan dessa äro små, hufvudsakligen med sådana, och små inssktlarver, som förstöra trädens blommor och blad. Redan derigenom göra åe sig synrerligen väl förtjenta af några söta körsbär och vinbär, ty i alla fall hafva just gråspinkarne genom sin oaflåtliga förföljelse af insektlarverna, skyddat ett långt större antal bär, än de sedrare tillegna sig såsom lön för sin möda. Man bar nu också alltmera upphört med förföljandet af gråspinkarna. Framför allt var det trädgårdsmästarne, som insågo misstaget, och just de skulle haft det största skälet att klaga öfver gråspivkarna, om dessa varit öfvervägande skadliga, d. v. s. om de åstadkommit mera skada äng nytta. 2. Läsning för Folket, 33:dje årg. 3:dje häftet. Häri yttras: Afven gråsparfvarne kunna räknas till de nyttiga foglarna. Man torde kanske invända, att den skada, som de förorsaka på körsbärsträd, säd och alla slags frön, öfverväger deras nytta; men jag tviflar derpå, då ungarna, som hafva en stark aptit, uteslutande matas med larver, gräshoppor, torndyflar, maskar, myror och dylikt. Man har beräknat, alt ett par sparfvar, ensamt för att föda sina ungar, på en vecka använda omkring 3,000 af dessa djur, i det föräldrarne bringa dem föda minst 20 gånger i hvarje timma. 3. Smärre samlade skrifter i Landthushållningen, utgilna af J. Arrhenius, 6:te häftet. Häri står att läsa: Finkarna, de varliga och egentliga, zamt spinkarsna (gråspink) förtära en ster mäugd ganska skadliga insekter, som förstöra trädens blommor och det späda lifvet. Man har ock lyckligtvis på den sista tiden mer och mer kommit ifrån det gamla missbruket att förfölja gråsparfrarana. Det var i synnerhet en trädgårdsmästare, tom förr än andra insåg, su detta var ett svårt misstag, och likväl är det just de, som skulle hafva störstn orsaken att beklaga sig öfver sparfvarne, om de vore så öfvervägavde skadliga, det vill säga, om den skada de förorsaka vore större än den nytta de göra. 4, Svenska foglarna med text af prof. Carl J. Sundeva:l, tecknade och Uthograplierade af Peter Åkerlund. Häri läses om gråsparfven: Emedan gråsparfrarna lägga flera kullar om året, hvardera af 5, 6 eller flera ägg, så kunna dö basiigt föröka sig till stort antal, och då de ära räct försvarligt, så kunna de göra betydlig skada på säden (detta rör ej trädgårdsmästarne); men i de flesta fåll torde de fullt ut er-ätta deara skada genom att bortplocka en mängd insekter och larver, som skulle kunna göra änna större förödelse. Och angående hämplingarne yttras i samma arbete: På åkrarna söka de mera efter frön af åkerkål 0. d., än efter sjelfva sädeskornen. Åkerkål lärer väl vara ett ibland åkerns ståraste ogräs AVANT