Dagens Nyheter – 23 januari 1869, sida 2

ansdre dl hvilka man plötsligt ser framför sig — här på titelbladet stod skrifvet: Hans ÖOdegård. Röd som blod i ansigtet utropade hon: Tillhör boken honom? Kommer han hit? — Hon reste sig. — Han har Jofvat att komma hit, svarade Signe — och vu kom Petra ihåg, att det var en prestfamilj i Bergens stift, med hvilken han sammanträffat i utlandet. Hon hade således rest i en cirkelbåge, hon hade direkt farit honom till möte! : — Kommer han kanske snart? Är han redan här? — Den ena frågan framstörtade efter den andra, och hon ville genast fortsätta resan. — Nej, hän är ju sjuk, svarade Signe. — Ja, det är ju sannt: han är mycket sjuk, upprepade Petra smärtsamt och sjönk tillsamman med ett förkrossadt utseende. — Men säg mig, utbröt Signe, ni skulle väl inte vara — — Fiskarflickan, fortsatte prosten, då dottern hastigt tystnade. — Jo, jag är Fiskarflickan, svarade Petra. Henne kände de mycket väl; ÖOdegård hade ju ej talat om någon annan. — Det förändrar saken! yttrade prosten, anande att någonting här var i olag, som behöfde vänners hjelp för att komma tillrätta igen; stanna här så länge ni vill, vi skola gerna hjelpa er i allt, tillade han. Petra blickade hastigt upp, hon uppfångade den ljusa blick, hvarmed Signe tac