Dagens Nyheter – 23 januari 1869, sida 1

resande, fen ändå ville skänka henne öfverseende och kärlek. Öfverseende var just hvad Petra kände behof af, derför kunde hon ej heller vända sig ifrån dessa ögons välvilja, hennes hufvud intog omedvetet samma hållning som porträttets, hon hopkväppte sina händer och vände sig om, utan att sjelf veta derom: Låt mig få stanna här! sade hon. Signe reste sig hastigt och vände sig mot henne, men kunde af öfverraskning ej säga ett ord. — Låt mig få stanna här! upprepade Petra och tog ett steg mot henne; här är så lugnt och fridfullt! Hennes ögon fylldes af tårar. — Jag skall bedja min far komma hit! svarade den unga damen. Petra följde henne med ögonen, till dess hon försvunnit genom dörren till prostens rum, men så snart hon blef allena, kände hon sig nästan rädd för hvad hon gjort, och det var ej utan att hon darrade, då hon fick se prostens förvånade ansigte titta fram i dörren. Han inträdde i en något bättre ordnad drägt och med en pipa i munnen. Han hade fattat om pipskaftet med högra handen, munstycket fick beskrifva en halfcirkel i luften för hvar gång, han sugit munnen full med rök, hvilken han sedan blåste ut i tre afdelningar, hvarje gång med en egendomlig smackning med läpparna; han upprepade detta oupphörligt, medan han stod framför Petra midt på golfvet, dock utan att se på FISKARPLIOKAN, 18