Dagens Nyheter – 22 januari 1869, sida 3

S. Ireltioett är. D. Er religion? S. Den sammanfattas i grundsatsen: gör allt godt, som står i din förmåga. D. Ni skall zu adjärga ed på, att ni vill säga hvad pi vet sanut vara. S. Jag bar för vana, att alltid tala ranning. DD. Godt; men ni måste i alla fall med ed förbinda er, att göra det nu. S. Jag vägrar att svärja. oooD. Käoner ni de aoförare för nationalmili-en, som deltogo i uppresningen? S. Ja, jag känner dem alla. De äro mina personliga vänner. D. Uppgif deras namn. S. Nej, aldrig. Ivgeao mensklig makt kan tvinga mig att säga hvad jag sjot vill förtiga. D. Vet ni hvem det var som förde kommandot öfver insurgentersa? S. Jag hade dea äran att bli åtlydd af alla mina vänner, försvarare af folkets rättigheter, som man länge trampat under fötterna; men a drig förde jag komma dot. D. lisem gaf först befallning om att skjuta på trupperra? S. Det vet jag inte. D. Hem var det som sedan arrangerade det kårdnackade motståndet? S. Jag. . D Hvem väckte försag om att uppföra arrikaden ? S. Det var ock å jag. D. Hvilka voro kehjelpliga till att sätta detta förslag i verket? , S. Alla, både unga cch gama, qvinnor och D. Hvem försatte galerslafrarie i fribet? 5. Jogen. De råkade sippa ut, och jag lät förfölja dem. När de blifvit gripna, använde jag dem till att göra patroner och charpie. DD. Hvem uppställde kanoner framför rådbuset? av S. Mna kamrater och jag. D. Hvilka voro dessa kamrater? S. Jag upprepar ännu en gång, att ni icke skall be mig uppgifva några vänner. Jag har beslatat att icze låta mig förledas af min harm; men era förr: diska frågor torde till sist triumfera öfver min vilja. Om så händer, skall ansvaret derför återfalla på er.