Dagens Nyheter – 22 januari 1869, sida 2

några väldiga askträd och bredde ut yfviga kronor. Boningshuset såg ut som ett stort fågelbo mellan grenarna, otillgängligt för allt utom för solens strålar. Detta undangömda, fredliga läge tilltalade Petra synnerligen och väckte hennes längtan, och då de solbelysta fönsterrutorna och bjellerklangen lockade lustigt och gladt och hon slutligen hörde att det var en proestgård, så grep hon hastigt i tömmarne, yttrande för sig sjelf: här vill jag helsa på, och körde upp till det hvita huset. Ett par finnhundar rusade ilsket fram mot henne, då hon svängde in genom grindarna till gården, som utgjordes af en stor, inbyggd fyrkant, med ladugården midt emot boningshuset, en flygel till höger och brygghus och drängstuga till venster. Gårdsplanen var nu upptagen af kreaturen; men midt i den brokiga klungan stod ett fruntimmer, med en temligen högväxt, fast mycket spenslig figur. Hon bar en tätt åtsittande drägt och en silkeshalsduk knuten öfver hufvudet. Rundtomkring henne hade getterna tagit plats, hvita, svarta, bruna, brokiga getter, hvar och en med sin lilla bjellra bunden om halsen; hon hade namn på dem alla och något godt åt dem i ett fat, som dejan oupphörligt fyllde. Men på den låga trappan, som från hufvudbyggnaden ledde ned till gården, stod prosten med ett fat salt i handen, och