Dagens Nyheter – 21 januari 1869, sida 2

-— AMO in i en annan tonart, men Petra blef emellertid lifligt upprörd af att höra den. Hon dröjde länge, men då det ej ville bli tyst i rummet, klappade hon slutligen på dörren. — Stig in! svarade en vredgad karlstämma — ååh! ljöd det i detsamma från f. d. älskarinnan — och då Petra öppnade dörren, såg hon en skymt af ett upplöst hår och en nattdrägt försvinna genom en sidodörr. Direktören, en lång karl med sura ögon, för hvilka han skyndade att sätta ett par glasögon med guldbågar, gick häftigt upprörd fram och tillbaka på golfvet. Hans långa näsa herrskade på ett så afgjordt sätt öfver hans ansigte, att alla dess öfriga delar endast syntes vara till för hennes skuld: ögonen stucko ut bakom denna vall som mynningar af ett par bösspipor, munnen var en graf framför den och pannan en lätt bro, som ledde ifrån den till skogen eller förhuggningarne. — Hvad vill ni? frågade han hastigt och stannade; är det ni, som vill bli korist? — Korist? — hvad är det? — Jaså, ni vet inte det; hvad vill ni då? — Jag vill bli skådespelerska. — Jaså, vill ni det — och ni vet inte hvad korist är? Men ni talar ju dialekt? — Dialekt, hvad är det? — Jaså, ni vet inte det heller och ändå vill ni bli skådespelerska, jaså! Ja, det liknar norrmännen! Dialekt, d. v. s. att ni ej talar som vi. — Jo, men jag har hela morgonen