Dagens Nyheter – 21 januari 1869, sida 1

een den segerglädje, som uppfyllde henne sjelf. I den tro, att deras leenden hade samma orsak som hennes, smålog hon så strålande tillbaka, att alla slutligen måste le med hennes leende. Hon gick långsamt utför de breda trapporna mellan tvenne vikande rader af menniskor, hvilka blefvo glada af hennes glädje och sköna af den skönhet, som skimrade öfver henne. Strålarna i vårt inre blifva understundom så starka, att allt omkring oss blir klart och ljust, fastän vi sjelfva ej kunnase det. Det utgör en menniskas största triumf här i verlden, att blifva namnkunnig, att föras framåt och att följas af sina egna lysande tankar! När hon kom hem, utan att rätt veta huru det gått till, begärde hon upplysning om hvad det var, som hon sett. Flera personer voro närvarande, hvilka kunde gifva henne de nödiga upplysningarna. Då hon lärt sig klart inse, hvad man menade med ett skådespel och hvad stora skådespelare kunna åstadkomma, reste hon sig och utbröt: På jorden finnes ingenting större; jag vill blifva skådespelerska! Till deras stora förvåning klädde hon sig ånyo och sig ut; hon kände behof af att vara ensam med siy sjelf i Guds fria natur. Hon vandrade utom staden och i starkt blåsväder ut på den närliggande udden. Hon hörde vågornas brus under sina fötter, FISKAREE(OKAN, 26