Dagens Nyheter – 21 januari 1869, sida 1

verlden, norska! — Petra läste åter såsom förut, — Nej, säger jag, det der är ju rent af gallimatias! Förstår ni inte hvad.jag menar? Ar ni dum? Han gjorde åter och åter försök, tog slutligen boken från henne och gaf henne en annan. — Se, här är motsatsen till det förra, någonting komiskt — läs det! Ja, Petra läste, men det blef samma spektakel; han förlorade tålamodet och ropade: nej, nej, nej, så håll då upp, för f-n i våld! Hvad är det, som ni vill bli vid teatern? Jag undrar hvad det är ni vill spela? — Jag vill spela det jag såg i går. — Aha, naturligtvis, ja! Jaså — och vidare? — Jo, svarade hon, men var förlägen, jag tyckte att det var.så vackert och rörande i går, men i dag har jag tänkt, att det skulle vara ännu vackrare om det blef ett bättre slut, och det ville jag just gifva pjesen. — Jaså, aha, är det detta ni vill! Jaså, ja, derför finns då intet hinder, författaren är död. Naturligtvis är han ej bra och korrekt längre, och ni, som hvarken kan tala eller läsa, vill omskapa hans mästerverk — ja, det är norskt! Petra forstod inte ett ord, hon fattade endast att det gick henne emot och började att känna sig ängslig. — Får jag inte försöka? frågade hon sakta. — Jo, Gud bevars, det är ingenting i vägen, vars go! Hör på, sade han straxt derefter och med förändrad ton, under det han närmade sig