Dagens Nyheter – 20 januari 1869, sida 2

sig i likdrägt ur sitt skrin; hög och förfärlig, med spjut i hand, skrider han framåt, vakten fyr, blixten slår ned, och munken genomborras af det utsträckta spjutet, hvarpå allt insvepes i mörker och synen försvinner. Men af munken synes ingenting mer än en askhög, der ljungelden slagit ned. Petra hade omedvetet fattat i armen på den åldriga frun, som blef mycket förskräckt af detta krampaktiga handtag och nu, då hon såg hennes likbleka ansigte, skyndade att säga: Gud bevare er, barn, det är ju endast hr Knutsen; detta är den enda roll, i hvilken han kan uppträda, ty han har så groft målföre. — Nej, nej, nej, nej! Jag såg lågor omkring honom, svarade Petra, och hela kyrkan skalf under hans fotsteg! -— Men så tyst då! ropades från flera håll; för ut den, som inte vill vara tyst! — Tyst på första raden! ropade parketten. — Tyst! svarade första raden. Petra hade böjt sig ned, som kunde hon derigenom gömma sig, men hon glömde straxt de odfriga åskådarne, ty, se, der voro ju åter de älskande! Blixten har brutit upp hennes fängelse, de vilja flyt De ha hvarandra, de omfamna hvarandra — Gud i himmelen, beskydda dem! Då uppstår ett förfärligt larm, rop och trumpetstötar höras, brudgummen slites från