Dagens Nyheter – 20 januari 1869, sida 2

— 110 — sammans? Eller hvad är det? Gud, så svara mig då! — Kära barn, vet ni då inte hvad ett skådespel är? Hvarifrån är ni? — Då Petras tankar så der oförmodadt leddes till hennes födelsestad, erinrade hon sig äfven hvad, som förorsakat hennes afresa derifrån, hennes flykt, hvarför hon teg och ej vidare vågade fråga om någonting. Andra akten började, och med den kom kungen, ja, det var kungen, hon fick här äfven se en kung! Hon hörde ej hvad han sade, hon såg ej hvem han talade med, ty hennes uppmärksamhet var uteslutande fästad vid kungens kläder, kungens åtbörder, kungens minspel, och hon kunde först tänka på någonting annat, när den unge mannen ånyo kom in, och de gingo åstad för att hemta bruden. Så blef det åter ett uppehåll. Under mellanakten lutade sig den åldriga frun intill henne: Tycker ni inte, att de spela förträffligt? frågade hon. Petra vände sitt förvånade ansigte mot henne. — Spela, utropade hon, hvad vill det säga? Hon fästade ingen uppmärksamhet vid att alla de omkringsittande betraktade henne och att den gamla frun var ombedd att framställa frågan; hon hörde ej att de sutto och skrattade åt henne. — Men de tala ju inte som vi? frågade hon vidare, då ej något svar kom. — De äro ju danskar, svarade frun och började äfven att skratta.