Dagens Nyheter – 20 januari 1869, sida 1

2 116 Då förstod hon, att den åldriga frun skrattade åt henne och hennes många frågor, hvarför hon teg och såg oaflåtligt på ridån. När den åter gick upp, hade hon det stora nöjet att få se en erkebiskop. Det gick emellertid nu som förut, att hon så uteslutande upptogs af hans figur och drägt, att hon ej hörde ett enda ord af hvad han hade att säga. Men då hördes musik, 0, så mild, så långt bortifrån, men den närmade sig, det var sång af qvinnor, toner af flöjt och fiol och ett annat instrument, som ej var en guitarr, men likväl som många guitarrer, ehuru med mjukare, fylligare och mera vibrerande toner; den samlade harmonien sköljde in i långa vågor, och då allt öfvergått liksom till gungande och vexlande färger, kom tåget af soldater med hillebarder, korgossar med rökelsekar, munkar med ljus och kungen med krona på hufvudet och med brudgummen, klädd i hvitt, vid sidan: derefter kommo de hvitklädda qvinnorna, med blommor och sång framför bruden, som bar en drägt af hvitt silke och en röd krans på håret; vid hennes sida gick en högrest qvinna i purpursläp med guldkronor på och med en liten glänsande krona på hufvudet — det måtte vara drottningen! Hela kyrkan fyldes af praktfulla färger och sång, och allt, som nu inträffade, från det att brudgummen förde bruden fram till brudpallen, på hvilken