Dagens Nyheter – 20 januari 1869, sida 1

oo AMV hehnes sida, det kämpas för fosterlandet; han såras och sänder, döende, helsningar till sin brud... Petra förstår först hvad som skett, när bruden tyst kommer in — och ser hans lik! Då är det, som ville alla smärtans skyar samla sig öfver en enda punkt, men en blick skingrar molnen. Bruden ser upp från den dödes bröst och beder att sjelf få dö i denna stund. Himlen öppnar sig öfver denna blick, man ser det nedströmmande ljuset, bröllopssalen är deruppe: — Släpp bruden in! — Ja, hon kan redan blicka dit in, ty hennes ögon återspegla denna tysta frid, som man finner på höga fjell. Då sjunka hennes ögonlock tillhopa: striden fick en högre lösning, deras trofasthet en större belöning: hon är nu hos honom! Petra satt länge tyst; hjertat var lyftadt i tro, styrkan af de mäktiga intryck, som hon erfarit, uppfyllde henne. Hon reste sig från allt, som var lågt och smått, hon reste sig upp öfver fruktan och smärta, hop reste sig med ett leende åt alla, de voro för henne som bröder och systrar; det onda, som söndrar, finnes ej mer, det låg krossadt af blixten! Från alla håll vändes förvånade och leende ansigten mot henne: det var ju Aon, som under hela representationen uppfört sig som en halfgalen menniska; men hon såg ingenting annat i deras ansigten, än ett återsken af