Dagens Nyheter – 20 januari 1869, sida 1

de knäböjde, under det hela skärati äfven, böjde knä, och till dess erkebiskopen kom i all sin ståt, omgifven af ordensbröder,var blott som nya slingori den färgrika kedjan af toner... I samma ögonblick, som vigseln skulle ske, uppräckte erkebiskopen sin mitra i luften och förbjöd densamma: detta äktenskap var stridande mot de heliga föreskrifterna och de kunde aldrig i lifvet få hvarandra — 0, himmelens Gud, förbarma dig! Bruden dignade ned, och Petra föll äfven med ett hjertskärande anskri, ty hon hade rest sig upp. — Vatten, kom hit med vatten! ropades rundt omkring. — Nej! svarade den åldriga frun, hon är ej afsvimmad, det behöfs inte! — Det behöfs inte, upprepades af alla; tyst! — Tyst! ropades nedifrån parketten; tyst på första raden! — Tyst! svarades derifrån. — Ni skall inte ta det gå häftigt, det är ju bara uppdiktadt alltsammans, hviskade den åldriga frun; — men fru Naso spelar ypperligt! Tyst! ropade nu äfven Petra, som redan satt fördjupad i handlingen; den skurkaktiga munken hade kommit in med ett svärd, de båda älskande måste hålla i ett kläde, som han skar sönder mellan dem, såsom kyrkan skar, såsom smärtan skar, såsom det bart huggande svärdet öfver Paradisets port skar i Adams dagar. Gråtande qvinnor togo brudens röda krans och gåfvo henne