Dagens Nyheter – 19 januari 1869, sida 1

det var fjellet som släppte ut regn och storm öfver staden. Men hon fann ej att någon tyngd hvilade på menniskorna rundt omkring henne. Sjelf blef hon äfven snart glad bland de glada; hon fann i deras brådskande sysselsättningar en frihet och glädje, som voro henne alldeles främmande, men hvilka gjorde på henne ett godt intryck. Den följande dagen yttrade hon, att hon helst ville besöka sådana platser, der hon var omgifven af mycket folk, och hon fick till svar, att då borde hon besöka teatern; der råkade hon flera hundrade i samma rum. Ja, till teatern ville hon gå; biljett köptes. Teaterhuset låg nära intill hennes bostad, hon följdes dit och intog sin plats på första radens första bänk. Hon satt i en rik, strålande belysning bland flera hundra glada menniskor, guld och brokiga färger lyste rundt omkring, och samtalets sorl ljöd från alla håll öfver salongen snarlikt bruset af hafvets vexlande vågor. Hon hade ingen aning om, hvad hon här skulle få se. Hennes kunskaper inskränkte sig till det, som Ödegård och hennes tillfälliga umgänge lärt henne; men om teatern hade ej Ödegård, och ingen annan heller, sagt ett ord. Sjömännen hade endast talat om teatrar, der det var vilda djur eller konstberidare, och hennes jemnåriga gossar fingo ej någon anledning att tala om teatern,