Dagens Nyheter – 18 januari 1869, sida 2

antenn efter annan, och gömde sig bakom de andra. Om en stund fanns ingen menniska gvar på platsen. Inom kort fick man i staden höra personer yttra att man på ett ovärdigt sätt behandlat de båda värnlösa qvinnorna. Man talade om och skärskådade så länge det som förefallit, till dess man blef alldeles ense om, att, hvad fiskarflickan än hade gjort, så hade Gunlaug ingen del deri, utan hade man behandlat henne orättvist. Hon blef snart allmänt saknad i staden; slagsmål och vilda uppträden på grund af dryckenskap började att höra till ordningen för dagen: staden hade förlorat sin polis. Man saknade till och med hennes högresta figur i dörren, när man gick förbi; isynnerhet blef hon saknad af sjömännen. På intet annat ställe var det dock som hos henne, sade de; ty hos henne blef hvar och en behandlad efter förtjenst och hade sin rang i hennes förtroende samt fick hjelp, om det behöfdes. Evarken matroserna eller skepparne, herremännen eller husmödrarne hade förstått uppskatta hennes värde förr än pu, då hon var borta. Derför blef det ett glädjebud, som flög öfver hela staden, då en kom och berättade, att han sett Gunlaug sitta i sitt kök och koka och steka såsom förr. Hvar och en måste gå för att öfvertyga sig,, om fönstorrutorna voro insatta; om dörren vär.