Dagens Nyheter – 18 januari 1869, sida 1

SS AUVU snyftning, hon visste ej hvilketdera, ännu ett par sådana till, och han släppte hennes hand, vände sig och gick baklänges och tyst utför trappan. Hon ställde sig vid rälingen, han såg åter upp, helsade, satte sig och rodde långsamt derifrån. Hon stod qvar, tills Pedro och båten helt och hållet försvunnit i mörkret. Men då gick hon ned i sin hytt, hon kunde knappast stå uppe af trötthet, och fastän hon kände sig sjuk så snart hon kom ned, hade hon knappast lagt hufvudet mot kudden och framhviskat de första bönerna i sitt fader vår, förrän hon somnade. Under samma tid sart Gunlaug vid stranden; hon hade långsamt följt efter dem hela vägen och sett då båten sköts från land. På samma ställe hade Pedro Ohlsen en gång i fordna dagar tagit henne sjelf i båten och rott bort, det var nu mycket länge sedan, men det stod så lifligt för hennes minne i denna stund, då han äfven rodde bort med dottern. Hon reste sig, så snart hon såg honom komma ensam tillbaka; ty hon visste nu, att Petra lyckligt och väl kommit ombord på skeppet. Hon vände dock ej om direkt mot staden, utan gick en annan väg, till dess hon i mörkret fann gångstigen, som drog dcfver fjellen, och vek in på den. I staden stod hennes hus öde och med invlagna fönster öfrer ur måndds tid; Gun