Dagens Nyheter – 18 januari 1869, sida 1

SS AVE kommando öfver dem i samma ögonblick de trädde öfver hennes tröskel, och det orubbliga lugn, hvarmed hon gaf hvar och en sitt, qväfde hvarje — välkommen hem! som sväfvade på mångas läppar, och förstummade äfven hvarje fråga om det som varit. Hon var sig alldeles lik; endast hennes hår var ej längre svart, och hennes rörelser hade blifvit något stillsammare än fordom. Men då sjömännen började bli mera gladt stämda, kunde de ej längre lägga band på sina känslor, utan för hvarje gång Gunlaug och tjensteflickan voro utgångna uppmanade de Knut Båtsman, som alltid hade varit Gunlaugs favorit, att han skulle föreslå hennes skål, när hon åter kom in. Men icke heller han hade mod att säga något, förr än han blifvit något varmare i hufvudet; då ändtligen, när hon kom in för att samla ihop flaskor och glas, reste han sig och yttrade att det var bra, hon kommit igen. För det var visserligen sannt att — att det var bra att hon hade kommit igen! Detta, tyckte de andra, var väl taladt; de reste sig och ropade: ja, det var bral! och de, som hade plats i förstugan, i köket och i det mörka rummet, reste sig äfven, trängde in och gåfvo tillkänna sitt bifall. Knut räckte henne ett glas och, uppmuntrad af framgången, ropade han hutra!, som blef signalen till att allesamman böjde några väldiga hurrarop;