j synes vara i detta, såsom i så många andra fall, att svenskarne äro ögonblickets barn, som väl kunna känna varmt och lifligt, men sällan tänka eiler reflektera. Möjligt är äfven att ett långt större intresse för universitetsfrågan än det som hittills visat sig, skulle gifva sig tillkänna, om denna angelägenhet varit rätt behandlad. Dermed må då vara bura som helst; men emellertid är det både löjligt och ömkligt att se, huru rika personer som vilja äfven efter sin död verka i det godas tjenst och för allmänt bästa, kasta bort ofantliga sammor åt alla möjliga fattiganstalter och små behof,likasom ville de strö sina penningar för alla vindar, men aldrig hafva en tanke på att dermed skapa sig ett i sanning varaktigt minne och bereda landet och dess hufvudstad en stor, hedrande och gagnerik institution.