han tviflade icke på att riksdagen med glädje skulle bevilja den äskade summan, som ju var ganska lämplig; hvarefter han önskade det unga paret ett långt och lyckligt lif. Hr Winther förstod icke, hvarför man ej kunde begära närmare upplysningar i afseende å summans storlek m. m., fastän man var nöjd med förbindelsen, hvilket han för sin del också var. Konsel!jpresidenten begärde nu ordet och sade sig villig meddela ett utskott — ifall Thinget beslutade tillsätta ett sådant — alla upplysningar som begärdes; men dessa kunde ej ha någon historisk karakter, eftersom i sjelfva verket inga prejudikater funnos, och hvad angick summans storlek, hade regeringen bestämt densamma efter att ha tagit i beräkning hvad hon ansåg absolut nödvändigt. Arendet blef härefter hvilande till den andra behandlingen; Wintbers förslag om dess förvisning till utskott förkastades med 60 röster mot 7. När frågan om nålpengar och lifgeding åt prinsessan förekom, frågade br Barfod konseljpresidenten, om denne hade något emot att det främmande ordet lifgeding utbyttes mot något annat, rent danskt. Konseljpresidenten kunde icke gå in härpå; uttrycket lifgediog var begagnadt i äktenskapskontraktets såväl danska som sverska text. För öfrist hade ju ordet lefgeding i flera hundra år varit användt i lagspråket. Hr Barfod vidblet sin åsigt att det önskligaste vore att ordet borttages; dock hade han för öfrigt ingenting att invända mot förslaget. Hr Winther ville äfven nu föreslå att tillsätta ett utskott. Förslaget, menade han, är i vissa afseenden otydigt och uttrycket nälpenningar kan begagvas inom familjer men bör icke förstås af riksdagen. Heldre än att gifva sådana horde man något öka kronprinsens apanage. Konseljpresidenten hade visserligen gifvit tillkänna att de 5,600 rdr, som äskades till nålpengar, svarade mot räntan af den hemgift, prinsessan väntades få från Sverige; men efter tal:s förmening voro fordringarne på Danmark jemförelsevis alltför stora, och man borde ha dröjt med förslagets framläggande. till dess äktenskapskontraktet kunde företes inför riksdagen. Konseljpresidenten hade minst väntat att få höra dessa anmärkningar af den lärde representanten från Aarhous amts 1:sta krets med kans djupa historiska kunskaper. Han hade trott att Winther visste det ännu aldrig något furstligt äktenskapskontrakt ingåtts, utan att ett vederlag för hemgiften och en lifgeding blifvit bestämda. Sedan Winther åter en gång yttrat sig, beslöts enhälligt förslaget; hänvisning till 2:dra behandlingev. Winthers yrkande om tillsättning af ett utskott förkastades med 63 röster mot 4.