Dagens Nyheter – 16 januari 1869, sida 2

knytet från henne, blåste ut ljuset och hviskade: följ nu med! De gingo åter till förstugan, men derifrån ej ut på gatan, utan öppnade modren i stället dörren till gården och stängde den åter, när de voro utkomna. De vandrade öfver den nedtrampade trädgården, öfver de uppryckta ungträden, öfver det sönderbrutna staketet. — Du kan nu se dig omkring, yttrade modren, ty du kommer väl aldrig mer hit igen! — Petra genomilades af en rysning, men hon kunde ej vända sig om och taga afsked af det förstörda och förlorade barndomshemmet. Gunlaug tog den öfre vägen, längs med skogskanten, der, hvarest Petra hade tillbringat hälften af sitt lif, der hon haft samtalet med Gunnar, der hon sedan mött Yngve Bold och der hon slutligen sammanträffat med Ödegård. De gingo öfver vissnade blad, som nu börjat falla från träden, natten var kylig, och Petra började frysa i den för henne ovanliga drägten. Modren vek slutligen af från vägen ned mot en trädgård, som Petra straxt kände igen, fastän hon ej hade varit på dess öfra sida sedan den dag, då hon som barn stormade den: det var nemligen Pedro Ohlsens trädgård. Modren hade nyckeltil porten, öppnade den och de stego in. Gunlaug hade utkämpat en hård strid med sig sjelf innan hon på förmiddagen