Dagens Nyheter – 15 januari 1869, sida 3

Utrikes-Nyheter. Konferensen i Paris. Det är efter nyheter från denna en utrikesreferent nu i främsta rummet Ietar, så snart han får sin post. Vigten af detta fredsmäklaremöte är emellertid icke så särdeles stor. Resultaterna torde bli magra nog. Prins Napoleon bade allt rätt, då han för någon tid sedan på tillfrågan om han trodde ått konferensen skulle komma till stånd, gaf detta betecknande svar: — Hvarför icke? Den är alltför öfverflödig, för att den icke skulle bli utaf. Hvad har nu gårdagens aftonpost att meddela från konferensen? ! Jo; redan vid första sammanträdet blef det slut med samdrägten. Grekiska sändebudet Rangabe protesterade skarpt emot att man ville medgifva Grekland erdast en rådgifvande stämma, under det att Turkiet fick deltaga i besluten. Herr Rargabes protest ledde icke till åsyftadt resultat; herr Rangabe steg upp, tog sin hatt och gick. La France berättar, att stormakterna sedan uppmanat Greklands regering att afstå från detta yrkande, såsom obilligt. Men svaret härpå har ännu icke inträffat. För vanliga menniskor, d. v. s. för icke-diplomater, ser det väl ändå ut som skulle Greklands begäran cj vara obillig. Turkiet, som i den ifrågavarande tvisten är ena parten, får vara med och besluta, men detta förvägras Grekland, den andra parten. Na beror emellertid på grekiska regeringens svar, huruvida konferensen skall fortsättas med eller utan Grekland. Sitnationen är af en högst ömtålig beskaffenhet. Hvad är nemligen astagligare än att turkiska sändebudet aflägsnar sig, likasom det grekiska, ifall stormakterna förklara sig villiga att