Dagens Nyheter – 15 januari 1869, sida 2

och åter och fram, endast grubblande öfver huru hon skulle kunna fly; men modren vågade hon ej uppsöka, icke heller vågade hon sig ut på gatan sålänge det var dager, och med qvällen skulle de säkert komma igen! Hon måste dock vänta, ty före midnatt var det farligt att söka komma undan. Men hvarthän skulle hon då vända sig? Hon egde intet och hon visste ingen utväg; men det borde väl finnes någon barmhertig menniska på något ställe, likasom det alltid och öfverallt finnes en barmhertig Gud! Han visste, att huru mycket hon än hade brutit, så var det dock ej i ondt uppsåt. Han kände hennes ånger, Han såg hennes hjelplöshet! Hon lyssnade efter modrens steg inunder sig, men hörde iogenting, hon bäfvade för att modren skulle komma uppför trappan, men hon hördes ej af. Tjenstflickan, som var hos dem, måtte ha sprungit sin väg, ty det kom ej heller någon mat upp. Sjelf vågade hon ej gå ned, hon vågade icke ens närma sig fönstret, ty det kunde ju stå någon utanför och vänta på henne, Genom den sönderslagna rutan strömmade kyla in på morgonen och ännu mer, då det blef afton. Hon hade packat tillhopa sina kläder i ett knyte och hon klädde sig väl för att vara i ordning; men ho, måste dock invänta den förskräckliga folkhopen och genomlefva, hvad den skulle föra med sig.