Dagens Nyheter – 15 januari 1869, sida 2

framstående ledamöter af riksdagens andra kammare, hvilka efter fullbordadt representantkall sistlidne vår bade, begagnande ångfartyg till Jönk ping, återvändt till sina hem, Två hade förenat sig om en bytt, och fem hade tagit försalonsplatser. Se der, tänkte jag, åtminstone sju folkombud, hvilka, ibågkommande det svenska folkets betryckta ställning och statskassans skrala skick, hafva valt den för staten billigaste hemfärdsvägen! Om de hade begagnat jernvägen till Jönköping och åkt i vagn af första klassen, hvartill de, enligt kammarens eget beslut varit fullt berättigade, så hade de måst uppgöra sina reseräkningar med hänsyn dertill. Staten, hade visserligen ändå, fastän på en omväg, återfått hvad de i riksgäldskontoret uppburit i resepenningar; men nu lemnade de, i sin höga ställnivg såsom medlemmar af den andra statsmakten, ett efterföljansvärdt exempel äfven på anspråkslöshet, när de för resan på ångbåt valde högst betydligt billigare platser och således ådrogo staten en vida mindre utgift, än om de begagnat jernvägen och der iakttagit sin höga samhällsställning. Jag beslöt genast att med behörigt loford så svart som möjligt omförmäla deras högsinnade åtgärd, hvilken vittnade om, att deras handlingssätt öfverensstämde med deras i kammaren uttalade sparsamhetsgrundsatser — då det föll mig in att derom för säkerhetens skull förvissa mig i riksgäldskontoret. Man drog på munnen, då jag återigen begärde att få se den der stora reseräkningslIuntan. Af den blef jag emellertid till min stora förvåning öfvertygad, att de sju representanterne, som begagnat den billiga ångbåtslägenheten till Jönköping, verkligen debiterat statsverket för den dyraste platsen på jernvägen. Mitt loford för högsinnad oegennytta kan jag således ej tilldela desse sju. Det är visserligen ledsamt, men skulden dertill är deras. Till förekommande af kollision bör jag väl nämna, att dessa sju, som befunrits hafva tagit godtgörelse för en dyrare, men begagnat en billigare hemfärdsväg, äro hrr Wigardt och Rosenberg, Ola Boson Olsson, Ola Nilsson, Åke Ardersron, Nils Nilsson och Anders Nilsson, alls, med undantag af den förstvämnde, riksdagsmän från Skåne. Jag betviflar dock icke, att så väl dessa sju som äfven alla de öfriga, hvilka likaledes befunnits hafva tagit betaldt för en annan och dyrare väg, än de verkligen begagnat, skola vid sin återkomst hit om några dagar genast i riksgäldskontoret insätta, hvad de för mycket uppburit, och skall jag då genast derom underrätta er.