Dagens Nyheter – 15 januari 1869, sida 1

Mor, jag har fiskat en sjöman, mor! 38, har du det? Mor, jag har fiskat en köpman, mor! Nå, har du det! Mor, han har nappat han, prostens hopp! Hej, så drag opp! Och fillibång Hvad näsan blir lång! Det gagnar ej att stora fiskar bita på, När man ändå ej kan dem upp i båten få. Mor, han har kilat, han, sjöman, mor! Så, har han det? Mor, han är borta, han, köpman, mor! Nå, är han det? Mor, han vill släppa, han, prostens hopp! Hej, så drag opp! Och fillibång Hyad näsan blef lång! Det gagnar ej att stora fiskar bita på, När man ändå ej kan dem upp i båten få. De skreko isynnerhet efter Gunlaug och gladde sig i tankarne åt att få höra utbrotten af hennes maktlösa raseri. Gunlaug satt äfven innanför och hörde hvarje ord som sades, men hon teg; — ty man måste kunna lida något för sitt barn! Bjette kapitlet. Petra satt ensam på sin kammare, då ropen och hurrningarna begynte den första qvällen. Hon hade sprungit upp, som om huset rundt omkring henne stod i ljusan låga, eller som om allt skulle, störta tillsamman öfver henne, hon sprang omkring