hon sökte, men knappt kände hon tryckningen af hans arm, förrän hon lyftade upp sitt förgråtna ansigte mot honom, hennes ögon mötte hans, och allt, som kan vexlas i en blick, när ånger möter kärlek, när tacksamhet möter gifvarens glädje, när ja möter ja, det följde efter hvartannat i en minut. Han omfattade hennes hufvud med sina båda händer och tryckte sina läppar mot hennes; han hade tidigt mistat sin mor, han gaf och mottog nu en kyss för första gången, och detsamma gjorde äfven hon. Ingen af dem kunde lösgöra sig ifrån den andra, och då detta skedde var det endast för att åter närma sig hvarann. Han darrade af sinnesrörelse, men hon strålade och blossade, kastade armarne omkring hans hals och hängde sig fast vid honom som ett barn. Och när de ändtligen satte sig, och hon fick vidröra hans händer, hans hår, hans bröstnål och halsduk — allt detta, som hon förut på afstånd med vördnad betraktat, och då han bad henne säga du i stället för a: och hon ej kunde detta, och då han ville berätta henne, hur rikt hon från första stund hade gjort hans fattiga lif, huru länge han kämpat emot sig sjelf, för att ej ingripa hämmande i hennes lif, för att ej på detta sätt låta betala sig, och då han upptäckte, att hon ej var i stånd att uppfatta eller fästa sina tankar vid ett enda ord af hvad han sade, och då