Dagens Nyheter – 12 januari 1869, sida 2

het för unga karlar, som der hemma finnas många; men jag vill ha det bestämdt, så att ingen har någon ursäkt, utan må ta sig till vara. Du kan nog få en bättre än jag, ty du kan få hvem du vill, men någon trognare än jag aldrig, ty trogen år jag. Nu vill jag sluta, sedan jag gjort af med två ark och bokstäfverna blifvit så stora; ty skrifva är det värsta jag vet, men jag gör det i alla fall, då du vill det. Och så vill jag till slut säga dig, att det var väl på allvar; ty var det icke allvarligt, så var det en stor synd och kan bli till olycka för många. Gunnar Åsk, Understyrman på briggen Norska grundlagen. En stor fruktan hade gripit henne, i ett ögonblick var hon uppe ur sängen och påklädd. Hon måste ut, liksom funnes der någonstädes råd, ty allt hade nu blifvit oklart, osäkert och farligt. Ju mer hon tänkte, ju mer blef tråden intrasslad för henne; fanns ej någon som ville hjelpa till att reda den, så kom hon aldrig lös. Men hvem skulle hon förtro sig till? Det kunde ej bli till någon annan än modren. Då hon efter en svår strid stod has henne i köket, rädd, gråtfärdig, men besluten att gifva fullt förtroende för att få full hjelp; sade modren, utan att vända sig om och sålunda äfven utan att se dotterns an