Dagens Nyheter – 12 januari 1869, sida 1

sigte: Nu har han varit här; han har kommit hem igen. — Hvem? hviskade Petra och måste stödja sig; ty hade Gunnar redan hemkommit, så var allt hopp ute. Hon kände Gunnar; han var trög och godmodig, men, en gång retad, blef han ursinnig. — Du skall straxt komma till honom, sade hon. — Till honom! Petra darrade, hon förstod genast, att han berättat allt för modren, och hvad skulle nu väl inträffa? — Ja, till prestgården, svarade modren. — Prestgården? Ar det Ödegård, som kommit hem? — Ja, hvem annars? Modren vände sig nu till. henne. — Ödegård! jublade Petra och glädjens vind jagade på ögonblicket luften ren. Ödegård är kommen! Ödegård! Gud i himlen, han är här! — hon var redan utom dörren och uppför backarne. Tlon stormade fram, hon log, ropade högt; det var honom, honom, som hon just nu behöfde; om han varit hemma, skulle ingenting ha händt! Hos honom var hon trygg; endast hon tänkte på hans höga, ljusa åsyn, hans milda stämma, ja, på de stilla, tafvelprydda rum, i hvilka han bodde, blef hennes sinne lugnare och hon kände sig åter stå på säker grund. Hon dröjde några minuter och sansade sig.