Då hon den följande dagen vaknade, kom tjenstflickan och upplyste henne, att klockan var half tolf. Petra led af en sugande hunger, fick mat, mera mat, kände hufvudvärk och trötthet och somnade igen. När hon omkring klockan tre på eftermiddagen vaknade, mådde hon fullkomligt väl; modren kom upp och sade, att Petra helt visst sofvit sig ifrån en sjukdom, ty det plägade hon sjelf ofta göra. Men nu måste hon stiga upp för att gå till syskolan. Petra hade satt sig upp i sängen, hon lutade hufvudet mot ena handen och svarade, utan att se på mndren, att det nu var slut med att sy. Modren tänkte, att hon ännu var litet omorgnad och gick ned, men kom straxt upp igen med ett bref och ett paket, som blifvit inlemnade af en sjöman. Der kommo ju redan presenterna! Petra, som åter hade laggt sig, reste sig hastigt och öppnade, sedan hon blifvit ensam, med en viss högtidlig känsla, först paketet — som innehöll ett par fransyska skor. Något öfverraskad, ville hon sätta dem ifrån sig, då hon märkte att de voro ovanligt tunga. Hon kände efter och framtog ur den ena någonting, inlindadt i silkespapper — det var ett guldarmband, och ur den anära likaledes någonting, ännu omsorgsfullare inlagdt — det var ett par franska handskar — och i högra handsken fann hon ännu ett mycket väl hopvi