Dagens Nyheter – 11 januari 1869, sida 2

tanken på -guldkedjan; hon tog den och bängde den öfver sitt linne. Derefter lade hon ett svart förklä öfver linnet och kedjan deröfver, ty den tog sig bättre ut mot svart. Qvarsittande i sängen, betraktade hon sig genom en liten handspegel: — kunde hon verkligen vara så vacker? — Hon steg upp för att lägga sitt hår i ordning och derefter speglade hon sig ånyo; men så kom hon ihåg modren, som ännu inte visste någonting, hvarför hon skyndade att kläda sig; hon måste ju ned och berätta allt för henne. Just som hon var färdig och skulle hänga kedjan öfver halsen, föll det henne in att tänka på hvad modren skulle säga, hvad alla menniskor skulle säga och hvad hon skulle svara, niär de frågade hvarför hon bar en så dyrbar kedja och hyem hon fått den utaf. Då det var sannolikt att sådana frågor skulle göras, blef tanken på dem allt tyngre och tyngre, till dess hon letade fram en liten ask, lade kedjan i den, gömde asken i fickan — och kände sig för första gången i sitt lif fattig. Hon infann sig icke der hon skulle denna förmiddag, ty ofvanför staden, ungefär på samma ställe, der hon hade fått kedjan, blef hon sittande med den i handen och med en känsla, som om hon hade begått stöld. Om qvällen väntade hon bakom trädgårdsplanket ännu längre på Yngve Bold,