Dagens Nyheter – 11 januari 1869, sida 1

än hon den föregående aftonen hade väntat på Gunnar: hon ville återlemna kedjan till honom. Men af samma orsak, som hindrade Gunnar att inställa sig qvällen förut, uteblef äfven Bold denna afton. Skeppet, hvarpå den förre var styrman, hade nemligen helt oförmodadt lyftat ankar föregående dag, emedan det från en grannstad fått anbud på en förmånlig frakt, och Yngve Bold, som egde fartyget, hade med anledning häraf denna dag afrest till staden; han skulle samtidigt uppgöra andra affärer och blef borta i tre veckor. Under loppet af dessa tre veckor hade kedjan efterhand flyttat från fickan till lådan i kommoden och derifrån in i ett konvolut, och konvolutet låg nu gömdt på ett säkert ställe. Men Petra sjelf hade under tiden flyttat från den ena förödmjukande upptäckten till den andra. För första gången märkte hon klart och tydligt det stora afstånd, som skiljde henne från stadens förnäma damer; de hade kunnat bära kedjan, utan att någon framställt nyfikna frågor. Men till en af dem hade Yngve Bold ej vågat skänka kedjan, utan att på samma gång erbjuda sin hand. Det var endast till fiskarflickan som han vågade göra detta. Om han hade velat gifva henne något, hvarför då ej en sådan sak, som hon kunde begagna? Nej, han ville endast förödmjuka och håna henne så mycket grymmare ge