Dagens Nyheter – 11 januari 1869, sida 1

i er födelsebygd såsom en vördnadsfull hyllning från spanska kavaljerer! Derpå följde bravorop och fanfarer, fanorna sänktes, kavaljererna klappade händerna och jag mottog gåfvan... Nej, så ypperligt! Berätta mer, berätta! utbrast Petra, ty för hennes blickar lyste genast den spanska festen med de spanska färgerna och sångerna, spanjorerna stodo bruna bland vinkullarna och sände sina tankar till den skönaste qvinnan i snölandet... i Han gjorde, som hon bad, han ökade hennes längtan genom nya berättelser, och helt och hållet förflyttad till det förunderliga landet, började hon att tralla på den spanska sång, hon nyss hört, och så småningom äfven att röra fötterna efter takten i den. — Hvad! Ni kan dansa de spanska danserna? utropade han. — Ja, ja, ja! sjöng hon i danstakt och knäppte med fingrarne för att härma kastagnetterna samt gjorde några raska svängningar på platsen, der hon stod; hon hade ofta sett spanska sjömän dansa. — Ni förtjenar de spanska kavaljerernas gåfva! utbröt han hänryckt; ni är den skönaste qvinna, jag har mött. Han aftog kedjan och kastade henne flera hvarf omkring Petras hals; det gick så hastigt, att hon ej visste hvad han menade. Men då hon förstod det, öfverdrogs hennes ansigte af en sådan der djup skamful rodnad, som