Ti dom som icke lida möd. Vi hemta ur tidningen Wäktaren följande högst behjertansvärda framställning till de bättre lottade, rörande den stora nöden i Småland: Joldagarne äro nu förbi, men julglädjen varar ännu för dem, som kunnat fröjda gig åt julens oarkomst. Men ack, för huru många har julen kommit, ej såsom en glädjefest, utan blott såsom en ytterligare påfyllning ilidandets malörtsbägare! Medan du, min värde läsare, som blifvit bättre lottad, i din ljusa, varma boaing samlat de dina omkring dig, för att fröjda dig öfver det sanna himmelska ljusets födelse på jorden, för att gifva och mottaga gåfrvor, — erinringar om den största julgåfvan, som någonsin blifvit gifven — känt dig lycklig och glad bland lycklige och glada, och i din närvarande lycka känt dig etsrk och förtröstansfull för framtiden, huru. mårga äro ej de, som icke haft hvarken jul-ljus, julklappar att glädjas öfver, eller ens en bit bröd, utan hviika till julgäster blott haft hungern, lidandet och hopplösheten. De kommande dagarne lofva dem blott nytt elände, det ingående nyåret blott nya qval. Intet bröd, intet arbete, inte kopp! Låtom oss göra ett besök i en koja, belägen i rågon undangömd vrå af Smålands skogar, eller på en af dess magra moar. Der bor en fattig arbetare. Han har förgäfves utbjudit