henne, hvad har du med henu6 att göra! Han sjönk också tillsamman på bänken under denna förkrossande blick och om en stund smög han sig ut ur kyrkan. Sedan fick Petra lugn, och ju längre det skred fram med konfirmationen desto fullständigare var hon inne i dess allvar. Och då hon återvände till sin plats, efter att hafva aflagt det högtidliga löftet och genom gråten såg hän till Ödegård såsom till den, hvilken stod hennes goda föresatser närmast, lofvade hon i sitt hjerta, att hon aldrig skulle komma hans tro på skam. Det trofasta ögat, som så ljust blickade tillbaka på henne, tycktes bedja henne om detsamma; men då hon intagit sin plats och hennes blickar ännu en gång ville finna honom, var han försvunnen. Hon gick kort derefter hem med modren, som under vägen lät dessa ord falla: Jag har nu gjort mitt, — nu får vår Herre göra sitt! Då de hade ätit middag tillsammans, de två allena, sade modren, i det hon reste sig: Vi måste väl nu gå hem till honom -prestsonen. Änskönt jag inte vet, hvad det kan bli, som han har arbetat för, så har han dock menat något godt dermed. Kläd derför på dig igen, barn! Vägen till kyrkan, som de båda så ofta gått tillsamman, låg ofvanför staden, men på gatan hade de aldrig följts åt; modren FISKARFLICKAN, CH