Dagens Nyheter – 8 januari 1869, sida 2

garne till? — Det vet jag into — — Gud, mor, om du visste!... Hon kastade sig åter om halsen på henne, hon kunde nu tala, hon ville nu säga henne allt. Men modren lösgjorde sig otåligt: — Vill du att jag skall mottaga fattighjelp! Gif honom pengarne straxt tillbaka! Har du inbillat honom, att jag är i behof, så har du ljugit... — Mor, mor?... — Gif honom på ögonblicket pengarna tillbaka, säger jag, eller går jag sjelf och kastar dem åt honom, han, som tagit från mig mitt barn!-— Gunlaugs läppar darrade efter dessa sista ord, Petra ryggade tillbaka, mer och mer blek, öppnade sakta dörren och gick sakta ut ur huset. Iunan hon sjelf visste deraf, hade hennes fingrar plockat sönder gedeln i små bitar. Upptäckten häraf efterföljdes af ett utbrott af harm mot modren. Men Ödegård skulle oj få veta någonting... jo, han skulle få veta alt! Det gick ej an att komma inför honom med en osanning. Ett ögonblick derefter stod hon i hans hem och berättade, att modren ej ville mottaga några pengar, och att hon sjelf i harmen deröfver sönderrifvit sedeln. Hon hade nog velat berätta honom mer, men han tog så kallt emot henne, han bad henne till och med genast gå hem igen och sände med henne den varningen, att hon alltid