Dagens Nyheter – 8 januari 1869, sida 1

Fn RU firmeras: Hon fattades dervid af en så häftig rörelse, att hennes tankar länge flögo bort från den heliga handling, till hvilken hon i ödmjukhet och bön hade förberedt sig. Till och med Ödegårds gamle fader stannade och såg länge på sonen, då han trädde fram till altaret för att börja konfirmationen. Men ännu en gång på denna dag skulle Petra blifva uppskrämd i kyrkan, ty i en bänk straxt nedanför satt ju Pedro Ohlsen i nya, styfva kläder. Han sträckte just upp hufvudet så mycket han förmådde för att öfver gossarnes hufvuden kunna se bort till henne! Han hukade sig straxt ned igen; men upprepade gånger såg hon hans tunnhåriga bjessa sticka upp för att åter hastigt huka sig ned. Detta lockade hennes tankar från stundens allvar, hon ville ingenting se, men hon såg, och der — just som alla de andra barnen voro djupt gripna och många badade i tårar — förskräcktes Petra af att se Pedro ånyo stiga upp, men bli stel, öppna mun och ögon, blifva liksom förlamad, utan förmåga att sätta sig eller flytta sig ur stället, ty framför honom stod Gunlaug uppsträckt i hela sin längd. Petra ryste vid hennes åsyn, ty hon var hvit som altarduken. Hennes svarta, krusiga hår tycktes resa sig, under det hennes ögon lotsligt fingo ett hårdt, frånstötande uts ryck, liksom ville de säga: Bort ifrån