Dagens Nyheter – 7 januari 1869, sida 3

Meddelanden från allmänheten. : A de taxor, hvilka för niärvarande äro placerade i de å åkaredroskorna för detta ändamål befintliga fickor, är rubriken följande: Taxa, : hvarefter Åkare i Stockholm, vid Körslor för Allmänhetens räkning, ega att undfå betalning under år 1888. Nu äro redan fem dagar gångna på år 1869, men . ännu har ej nya åkaretaxor kunnat erhållas (ins. efterhörde i middags kl. half 2) och troligtvis fås den ej heller i morgon emedan det då är helgdag; således under sgex dagar (och kanske längre) ega åkare rättighet att taga betalning efter godtycke (resultatet är lätt att tänka sig). a Vid begagnande af åkare i går måste vid körning efter tid betalas för två personer under 2 timmar 2 rdr 50 öre istället för efter 1868 års taxa, hvilken åkaren påstod tjent ut, skulle erlagts endast 2 rdr 15 öre. Såsom skäl för denna prishöjning uppgaf han att den behörigen utkomna Hyrkusktaxan vore höjd med 10 proc. (hvilket jag äfven tar för gifvet) och detta gåfve honom rittighet att äfven höja priset, odäktadt han ej ännu sett någon taxa för åkare. Frågas nu, om det är meningen att allmänheten skall blifva uppskörtad af åkaren, som begagnar sig af tillfället då ingen taxa finnes, eller om åkaren skall ta betalning efter 1868 års taxa. Då blir ju kan lidande under dessa dagar, (förutsättande prishöjning) derföre att vederbörande ej i behörig tid utarbetat och till trycket befordrat hvad dem ålegat. LIKA MOT LIKA! Under sednaste tiden har man erfarit att insamlingslistor af ett nytt slag cirkulera i hufvudstsden, Man samlar bidrag till brudpresenter åt prinsessan Lovisa. Vi togo för afgjordt, att dessa listor skulle inskränka sig till den såkallade societeten, hvars damer ensamt ha tillträde till slottet. Uppriktigt sagdt, funno vi I sin ordning att dezsa damer, hvilka ntgöra de kungligas sjelfskrifoa och uteslutande sällskapskrets, och hvilka vid alla tillfällen äro inbjudna till hofvets lastbarheter, hvilka således haft tillfälle att lära känna och Värdera den unga prinsessan, gåfvo henne ett minne, ett vedermäle af deras tacksamhet, då hon snart för alltid går att bosätta sig utom fäderneslandet. Snart erforo vi likväl, att dessa listor ej inskränkte sin gång till societotent. Man spridde dem äfven till andra samhällsklasser. Då de utlemnades eller kringburos i mängd äfven bland bourgeosiens damer, fingo de en helt annan karakter än den af tillgifvenhetsoch tacksamhetsbevis. Vår förvåving kunde nu endast jemföras med vår harm. Hura är det möjligt, fråga vi os3, å ena sidan, att de kungliga vilja emottaga gåfvor af personer, som de anse ovärdiga att inlåta i sitt umgänge? Blifva icke gåfvorna profanerade, då de till en del härleda sig från så simpelt ursprung? Med ett ord, då de kungliga anse sig för goda att umgås med bourgeosiens damer, borde de äfven anse sig för goda att emottaga deras gåfvor. andra sidan kunra vi icke annat än anse för ett åsidosättande af egen värdighet, när borgerliga damer kringbära eller teckna bidrag på listorna. När hafva de haft tillfälle att lära känna prinsessan Lovisa, eller hennes mer eller mindre goda egenskaper; när har hon kunnat blifva för dem ett ,kärt och älskvärdt föremål; när ha de för henne fattat tillgifrenhet?! De kunna ieke vara fästade vid henne med andra band än underdånighetens. De stå hvarken till prinsessan eller bennes föräldrar i någon tacksamhetsskuld, och Jå de icke ansetts värdiga att inlåtas i de kungigas bosing,borde känslan af deras eget värde ha förbjudit dem att taga någon befattning med lenna af konungens öfverståthållare presiderade nsamling. Borgarfru. Till kongl. styrelsen öfver jernvågstrafiken. För den händelse att någon vederbörande i 0 SET MYSER Mila I GGR. RCS a se