middagen. Att hr Hedin erhöll ett så stort antal röster, fastän de som afgåfvo dem voro personligen helt och hållet ointresserade och otvungna, vittnar dels om att hans oberoende tänkesätt och talanger voro mer kända än man trott, dels att de demokrätiska åsigterna äro vidt utbredda bland hufvudstadens befolkning. Om hr Hedins kandidatur för tillfället led ett nederlag, så var det dock ett hedrande nederlag, och ett sådant som bådar seger vid nästa val. Då en embetsman blef i hans ställe utsedd, må man lyckönska sig till att det var en så skicklig och så pass sjelfständig som hr Lindhagen. Under valstriden ha från den konservativa sidan skarpa hugg riktats ej blott mot den fruktade hr Hedin — dessa hugg ha stundom varit skamliga, t. ex. Stockholms-Postens dikt, att hr Hedin skulle varit med om att upprätta Sverges Tidning —, utan äfven mot friherre Liljencraatz derför att denne på det förberedande valmötet uttalade sig i strid mot hr Hazelii åsigt att man borde varå belåten, fastän hr Lindhagen icke hade inställt sig för valmännen. Det har blifvit sagdt af de konservatives organer att hr Liljencrantz skulle gjort sig skyldig till någon ogrannlagenhet mot hr Lindhagen. Hvad sade då hr Liljenerantz? Att enligt hans åsigt det icke vore nog att hr Hazelius gaf sin proprie borgen för hr Lindhagens liberala åsigter, helst dessa icke kunde ha blifvit bekanta genom hans handläggning inom stadsfullmäktiges korporation af blott ekonomiska frågor, vid hvilka endast större eller mindre benägenhet för sparsamhet kunde ådagaläggas. Och huruvida hr Lindhagen i det afseendet hört till ena eller andra sidan, ville hr Liljencrantz, såsom hr Lindhagens kollega, lemna åt andra att bedöma. Sådan var tankegången. Låg häri något Sanfall mot en frånvarande, någon ogranlagenhet? Om vid valmötet någon gjorde sig skyldig till ogranlagenhet, så var det just ene direktören för en af de tidningar, hvilka kastat beskyllningen om dylikt fel mot hr Liljencrantz: vi mena general Hazelius. Det var han som utkastade orden; det finns inga konservativa nu för tiden — mer än hr von Francken. Till ursäkt för ett sådant utfall kan icke ens anföras stridens hetta, ty det var ingen strid på färde mellan hr Hazelii kandidat och hr von Francken: Denne hade offentligt undanbedt sig att komma i fråga vid valet. Han var en alldeles privat person, han hade icke yttrat sig vid valmötet, ingen menniska egde således rätt att vid det tillfället opåkalladt utlåta sig om hans tänkesätt och karakterisera dem såsom de der förtjena ogillande. Och det är dessutom mycket fråga om hr Hazelius ens hade rätt i sitt omdöme: hr von Francken är kanhända icke en smula mera konservativ än hr Hazelius sjelf, ehuru denne försökte annektera titeln liberal åt sig och sitt parti. En annan ogrannlagenbet af hr Hazelius var att stiga upp för att tysta och tillrättavisa kammarherren Boy, som hade börjat ett längre föredrag om hvarjehanda allmänna frågor. Detta anstodicke hr Hazelius, hvilken sjelf nyss förut hade gått utom dagordningen genom att polemisera ommilitärfrågan med är Mankell, sedan denne redan hade afstått från kandidaturen. Tralhasntsan . Waastanån Halen inn ata, ARA