Riksdagsmannavalet försiggick förl. tisdag — i god ordning hade vi, af gammal vana, så när sagt. Men adjektivet skulle ha varit malplaceradt. Hrr ledamöter af Stockholms magistrat hade gjort så mycket de förstått för att bereda snabb expedition och för att vägleda de röstande; men ovana vid allt sådant hade de icke lyckats uppfinna tillfredsställande anordningar, och merändels gick det icke rätt fort att finna reda på de röstande ivallängderna. Yngre krafter äro synbarligen af nöden vid sådana förrättningar. Trängseln var stark omkring valurnorna. Somwliga måste vänta ända till en timma för att få aflemna sin sedel. Detta föranledde — berättar A.B. — frih. Gripenstedt att i mindre Rådhussalen, der han skulle aflemna sin röstsedel, väcka förslag att de röstberättigade måtte bilda kö, på det valförrättningen måtte kunna påskyndas och valmännen ej förtröttas genom den långa väntan. Denna erinran, åtföljd af några ogillande ord öfver de bristfälliga arrangementerna, ledde dock icke till annat resultat, än att någon af valförrättarne framräckte handen för att mottaga friherre Gripenstedts valsedel. Af denna favör framför dem, som väntat längre än han, begagnade sig frih. Gripenstedt naturligtvis icke. En ny, yttre företeelse vid valförrättningen var att någon eller några omtänksamma personer hade placerat en karl å Rådhusgården, hållande en stång med vid spetsen anbragt affisch, hvarå lästes till ledning för valsedlarnes författände de båda kandidaternas titlar och namn. Vår anordning att å vårt annonskontor i närheten af Rådhuset tillhandahålla prof å valsedlar samt lappar att skrifva på tyckes ha varit ganska nödig. Den begagnades af omkring 150 personer. Oaktadt det nu gällde att besätta blott en plats i andra kammaren infunno sig 2,978 valmän. År 1866, då 13 riksdagsmän utsågos, deltogo 3,108 personer i omröstningen. I förhållande till valets numerära betydelse visade sig således intresset hos valmännen mycket lifligt. De röstande utgöra omkring ?7 af hela antalet valberättigade i hufvudstaden. Hade de utgjort större bråkdel, skulle valet fått en annan utgång, och det klandras af nära nog en hvar att 4—5,000 valmän ej frågade efter att begagna sin politiska rätt och uppfylla sin medborgerliga skyldighet. Inom embetsverken hade flitiga och ej långt ifrån olagliga bearbetningar skett till förmån för byråkratiens kandidat hr Lindhagen. Presidenter och. byråchefer hade tillkännagifvit för sina kollegiers och byråers embetsoch tjenstemän att de ämnade rösta på hr Lindhagen, hvilket -temligen allmänt ansågs betyda så mycket som ett åläggande för dem att göra sammalunda. En byråchef, som i alltför bestämda ordalag uttryckt detta, led troligen vid valurnorna en dekonfityr, framkallad af förtrytelse öfver hans grundlagsvidriga tilltag. Inom garnisonen hade tillgått på enahanda sätt; man såg också garnisonens officerare och underofficerare talrikt inställa sig; om alla hade lydt ordres lemnas derhän, men de fleste torde villigt gjort det. Af polispersonalen röstade de fleste som äro valberättigade — sannolikt par ordre du Boi — d. v. s. af öfverståthållaren. Man påstår att omkring 100 poliskonstaplar deltagit i röstningen. En mängd röstberättigade vaktmästare vid embetsverken uppfyllde jemväl sin medborgerliga pligt — och röstade på sina verks kandidat, hr Lindhagen. Så stora ansträngningar medförde seger. Rösterna utföllo pemligen så: Hr Lindhagen. Hr kEledin. 1:a kretsen (Nicolai och Kungsholmen. 263. 282. 2:a (Nedre Klara) . . 369. 236. 3:e (AdolfFredrik,Ladugårdslands och öfre Klara) .... 388. 321. 4:e (Jakobs, Johannis, Skeppso. Kastellholmen) ....-.. 291. 234. 5:e (Maria o. Katrina) 303. 291. Summa 1,614. 1,364. Revisionssekreteraren Lindhagen blef således vald till riksdagsman med 250 rösters öfvervigt. Sammanhållningen var så god, att stänkröster endast tillföllo: fabrikör Ph. Behrling 2,