Dagens Nyheter – 7 januari 1869, sida 1

och de skulle nu tillsammans egna sig åt samma embetsstudium. En dag, då de efter öfverenskommen arbetsplan gingo skämtande utför trappan, ville Hans i känslan af svällande lefnadslust och glädje kasta sig öfver kamratens rygg, men bragte honom dervid att falla — och några dagar sednare var han död. Den döende sonen bad sin mor, som var enka och nu mistade sitt enda barn, att göra honom till viljes och taga upp Hans i sons ställe. Modren dog nästan samtidigt med sonen, men ett testamente insatte Hans Ödegård till egare af hennes efterlemnade betydliga förmögenhet. Det dröjde nästan år och dag, innan Hans kunde hemta sig efter detta slag. In långvarig resa utomlands lugnade honom dock så pass, att han kunde fortsätta sina teologiska studier och afsluta dem; men då han kom hem, kunde ingen förmå honom till tjenstgöring. Fadrens hela hopp hade gått ut på att en gång få sonen till hjelpprest, och nu kunde man ej ens förmå honom att en enda gång stiga upp på predikstolen. Han hade alltid samma svar: han kände ingen kallelse. Detta var för fadren en så bitter missräkning, att han blef fera år äldre. Han hade sent börjat studera, var sålunda redan en gammal man och hade arbetat träget och alltid med detta mål för ögat. IN