Dagens Nyheter – 7 januari 1869, sida 1

det låg så mycken öfvertygande sanniog i hans röst, ord och utseende, att hon kände sig besegrad. Hon gick fram till flickan, knäppte händerna omkring hennes hufvud, men kunde ej säga ett ord. — Jag skall läsa med henne från i dag till dess hon blir konfirmerad, sade han som för att hjelpa henne; jag önskar att få taga hand om detta barn. — Och så vill du ta henno från mig?Han blef bestört och såg frågande på henne. — Du förstår det nog bättre än jag, pressade hon fram; men vore det inte för att du nämnde vår Herre, så — hon höll upp. Hon hade strukit barnets hår slätt, nu tog hon af sig en halsduk och lade den om dess hals. Hon uttryckte ej på annat sätt att dottern skulle få följa med honom, men hon skyndade bakom huset, liksom om hon ej ville ge det. Han erfor vid detta uppförande en plötslig fruktan för det ansvar, som han i sin ungdomliga ifver iklädt sig. Men barnet kände äfven räddsla för honom, som första gången hade öfvervunnit dess mor; och med denna ömsesidiga fruktan gingo de till den första undervisningstimman, Dag efter dag märkte han emellertid att hon växte i kunskap och skarpsinnighet, och hans samtal med henne togo stundom af sig sjelfva en ganska egen Vini an