Dagens Nyheter – 5 januari 1869, sida 3

———— —— re ——— — —— —nI tt X— XK X X KK KK X X X KO X XX X --cV WO 57521DNN0DNDNM!(ttUntt)NN NH nl TN 19LnCNNS SNVll!ttt tjvcOisrnsn ntvöSccsonv v Jo tTffnf fn T rHnNnNMNMN)(tft9rnnf ffffffffnnffvssosnsikvtitvovnnnttT8ttttv?Sfff fnfnnnnf?f!fffff!ff(f(f!fn nTH1n TF ((ttLt tLtLnrL LtL rt CCGÅÄ ( Ä51F1F4FH1H1H 000000000000000F—V Fk ((((( MZ SNNNNNNNNONVNNORNRRMNVPMO!NKNNN NN F VOTFSFUNSFINNltfzOÅJ Mt fTrJITL MÅm yy.y Le rr h hmkhÅb i. OO OO — — — — —— —— — —I UpPpradL blllåa BIMOBACi: dutt LU LWR I IULUABS silt vista farväl före sin afresa till St. Petersburg; salongen var fullsatt; alla öuskade att sista gången få höra den firade sångerskan; när hoa slutat sjunga betäcktes scenen med blommor, och en lagerkrans af guld nedföll för henres fötter; man ropade allmävt: farväl! kom snart Åter! Fem gånger blef hon inropad, fem gånger trädde hon fram; hennes rörelse var stark, tårarne föllo ned på hennes kinder. Man berättar i den högre ryska societeten att när la Diva kommer att uppträda för första gångeni St. Petersburg skall man kasta om hennes axlar ett pelsverk, värdt tjugutusen rubel. Madame Pattis direktör, hr Strakosh) har upptäckt en ny poria, som kommer en at dagarna att debutera och trösta Pariser-publiken öfver förlusten af dess älskling; den nya näktergalens namn är Mira Hauck; hon är född i Newyork 1851. Iennes fader, som är tysk, har lemnat sitt land af politiska skäl. Vid tio års ålder sjöng hon i katolska kapellet i Newyork; henae3 reva, melodiska röst väckte stort uppseende; folket strömmade dit för att se och höra den älskliga lilla såugfoglen. Hr Strakosh är för närvarande sysselsatt med att Organisera middagar och soirter, för att presentera den nya Divan och bereda henne ett lysande emottagande af publiken. När hr Strakosh första gången lät Adelina Patti debutera var hon endast åtta år gammal; hon lyftes upp på ett bord, så att publiken skulle få se henne, och höll i sina armar en stor docka. Han genomreste med henne alla Amerikas större städer; hon skördade blommor och lagerkransar, under det att dollars regnade i hr Strakoshs börs; tre millioner (?) har donne hennes svåger förtjenat på hennes talang; hvad som kom på Pattis del var trettitusen francs ränta å inköpta statspapper.) Direktören för Theatre Lyrique bar upptagit på scenen Iphigenmie en Tauride at Gluck; det är mycket vågadt att vilja tjusa en publik råed en opera, hvarur kärleken är helt och hållet bannlyst; handlingen rörer sig kring Orestes? och Pylades vänskap; hvad som mest beundras i denna opera är körerna och orkesterackompagnemanget. Giucks musik har det privilegium att omdömena om den äro delade, somliga ha höjt den till skyarna, andra tvärtom; så äfven nu: en af motståndarne till denna musik sade, när han hörde att denna opera skulle upptagas: Det är omöjligt, Glucks musik är fallen. — Det är sannt, svarade man honom, den är fallen — från himlen, men blef upptagen på Opera Lyriquo. — Denna opera blef gifven första gången i jaruari månad 1781 och bade stor framgång. Den då ryktbara sångerskan fru Duguerre, som skulle sjunga Iphigenies parti, hade samma dag deltagit i en stor frukost, der mycket champagne dracks, så att när hon inträdde på scenen för att sjunga sin första aria vacklade hon; för att kunna fortsätta sin roll måste hon understödjas af prestinnorna. En af åskådaroe frågade om operan hette Iphignie en Tauride. Nej, svarade ea elak tunga hönom, fru Duguerre har döpt om den till Iphigenie en Champagne. Gluck var redan gammal när denna opera blef uppförd; han var då en liten mager gubbe, ögat blixtrade under mörka skuggiga ögonbryn. Han bevistade den första representationen, satt stum och slog takten. Scyternas kör hade tystnat, baletten tog sin början, de vilda krigarnes dans kom; Glucks ansigte började mulna, hans ögon blixtrade, yredens drag tecknade sig omkring hans mun, han darrade på sin stol, snart uppgaf han ett. så genomträngande rop, att orkestern tystnade. Ni förderivar min opera, skrek han, derjemte svärande på alla de språk han kunde tala, ryckte af sig sin peruk och sin halsduk, hoppade med ett språng upp på scenen, tog balettmästaren i kragen, och röt: olycklige! tycker ni att barbarer dansa på det sättet! Balletmästaren hade nemligen inöfvat en dans som ej stämde öfverens med föreställningen om barbariska krigare, beväpnade med lar; här utfördes de mest gracicusa pirnetter. — Den gamle Gluck, utan peruk, utan halsduk, började nu att dansa, han fattade tag i en lie, med en vildes häftighet oeh ursinne dansade han så gom endast inbillningen eljest kunde låta oss drömma. Åskådarne började skratta, det var groteskt att se den gamle utföra denna vilda dans, men skrattsalfvorna upphörde snart, han upptäckte för dem en ny konst: den att kunna dansa efter musikens anda; det förförliga efterträdde det sköna. Man berättar om Gluck en annan historia, som betecknar artistens smak och karakter. Man frågade honom en dag hvad han älskade mest på jorden: tre ting, svarade han: vin, pengar och ryktbarhet. — Hvad, utropade alla, pi sätter vin och pengar framför ryktet; ni är ej uppriktig. — Ingen kan vara uppriktigare än jag, svarade Gluck: för pengar kan jag köpa vin, vinet uppeldar mitt snille, och snillet gifver mig ryktbarbet. N Vintrons behag är baltiden. Hvad kan vara vackrare att 8 än en vacker bal, med sin orkester, sina blommor, sina lysande toaletter, sina fagra tärnor. Denna tidpunkt är pu inne; således är nu den vigtigaste frågan: hura skall man göra en vacker baltoalett: Markisinnan de Canysi bade på den sista balen i Compiegne en stor succds. Hon utmärkte sig för sin eleganta enkelhet: en kjol med långt släp af hvitt sideosarge, lifvet lågt, långschal af hvitt crepe de Chine med långa fransar och nedfästad vid axlarna, så att fransen utgjorde garnityr på armen; den föll i kors öfver bröstet och bildade sålunda ett draperi, hvarefter den föll ned åt sidorna; vid dess slut voro fä1 Broder till den med italienska anerastillolka.