lysningen af en insändare, hvars namn är en borgen för hans intentioners renhet. Man är berättigad att betvifla denna renhet hos en insändare, som framkommer med en så helt och hållet osannfärdig uppgift, och man är lika berättigad att dragaitvifvelsmål renheten i intention hos den tidning, som utsprider ett dylikt falskt rykte. Hvarför har den icke dessförinnan gjort sig underrättad om förhållandet hos hr Hedin sjelf? Eller anser Stockholms-Posten, sedan den sjelft begynt falla ned i Fäderneslandets och Sverges Tidnings ton, att det kanske är en heder att vara medarbetare i eller upprättare af dylika blad? ENRn RIDERR