Dagens Nyheter – 5 januari 1869, sida 1

ställde sig midt under trädet, såg uppåt och ropade: Kom ned med dig på ögonblicket, din slyna! Det hördes inte ett knyst från trädet. — Vill du komma ned, säger jag! Jag vet, du sitter der. , Inte ett löf rörde sig. — Jag skall gå in efter bössan och skjuta dig, et skall jag. — Han gjorde min af att gå. ; — Hu-hu-hu-hu! började det låta uppifrån äppelträdet, — Ja, du kan gerna storskrika, du skall få en hagelsvärm upp till dig, det skall du! -— U-hu, hu, hu-u-u-u! svarade det i uggletoner; — jag är så rädd! — Åh, du är så f-n heller, är du! Du är den värsta olycksfågeln i hela flocken; men nu -har jag dig fast. — Åh, käre, goe, snälle farbror, jag skall aldrig göra så mer! — I detsamma kastade hon ett skämdt äpple midt på hans näsa, och ett jublande skratt sände hon efter. Applet gick sönder, och under det han torkade sig ren, hoppade hon ned. Hon hade redan klättrat upp på planket, innan Pedro hann komma efter, och hon hade helt visst lyckats komma undan, om hon ej blifvit så skrämd af att se Pedro hack i häl efter sig, att hon släppte tag i stället för att kasta sig öfver planket. Men då han fattade uti henne, gaf hon till ett skrik, som FISEARFLICKAN. 2 FR rn EEE nn