Dagens Nyheter – 5 januari 1869, sida 1

-— JÅj —neg själs frälsning, och sedan se till hvad det kan bli af henne här i verlden. — Mitt barn skall inte bli något annat än hvad jag vill. — Jo, det skall hon; hon skall bli hvad Gud vill. Gunlaug tappade alldeles koncepterna och såg dum ut: Hvad vill det säga? frågade hon och kom närmare. — Det vill säga, att hon skall lära sig hvad hon har anlag till, ty för den skull har vår Herre gifvit henne dem. — Gunlaug kom ännu närmare: Skall inte jag dra försorg för henne, jag, som är hennes mor? frågade hon med en ton, som innebar att hon önskade bli upplyst. — Det skall ni, men ni skall äfven låta råda er af andra, som veta mer än ni; framför allt skall ni akta på Guds vilja. — Gunlaug stod tyst en stund; ändtligen utbrast hon: Men om hon får lära för mycket!... Ett fattig mans barn! tillade hon och såg ömt på dottern. — Lärer hon sig för mycket för sitt stånd, så tillhör hon derigenom ett annat stånd. — Hon förstod genast hans mening, men yttrade liksom för sig sjelf, under det hon med ett sorgset uttryck betraktade sitt barn: Det är farligt. .— Deroöm är nu ej fråga,j svarade han mildt, utan om hvad som är rätt. — Hennes skarpa ögon fingo ett underligt uttryck; hon gaf honom åter en genomträngande blick, men FE