Dagens Nyheter – 5 januari 1869, sida 1

glasögon. Hon reste sig genast upp, ty det var Hans Odegård, en ung man, för hvilken hela staden reste sig. — Hvad gråter du för, barn? Hon såg på honom och berättade, att hon velat taga äpplen i Pedro Ohlsens trädgård tillsammans med några andra pojkar; men då hade Pedro och polisbetjenten kommit och så... Hon erinrade, att modren väckt hennes tvifvel om skjutningen, hvarför hon ej ville nämna något derom; hon drog en tung suck i stället. -— Ar det möjligt, sade han, att ett barn vid dina år kan vilja begå en så stor synd? Petra såg på honom. Nog visste hon att det var en synd, men hon hade aldrig hört det annat än tillsamman med: din helvetes unge, ditt svarthåriga skarn! Nu skämdes hon. a — Och du går ej i skolan att lära dig skillnaden mellan godt och ondt! Hon stod och strök på klädningen och svarade långsamt, att modren ej ville att hop skulle gå i skolan. — Kanske kan du inte en gång läsa? Jo, läsa kunde hon. Han tog fram en liten bok och gaf henne den, Hon såg i den, vände den och betraktade sedan permarne. : ; — Jag kan inte läsa en så här fin stil, sade jr 7 i