Dagens Nyheter – 4 januari 1869, sida 2

Denna företagsamma själ, som var skyddad af en fruktansvärd mor och som alltid kunde räkna på hvarje sjömans försvar (ty i belöning nekade modren dem aldrig en sup), hade i spetsen för en armå af stadens pojkar öfverfallit ett stort äppelträd i Pedro Ohlsens trädgård. Anfallsplanen var denna: några pojkar skulle genom att slå på fönsterrutorna narra Pedro till framsidan af sitt boningshus; en skulle klättra upp i trädet och rista ned frukten, och de andra kasta äpplena öfver planket, icke för att stjäla dem — långt derifrån! —utan blott för att ha roligt. Denna sinnrika plan hade samma afton blifvit uppgjord och antagen bakom Pedros trädgård; men nu ville lyckan att Pedro satt innanför planket och hörde hvartenda ord. Något före den bestämda tiden gick han efter stadens försupne polisbetjent och dennes stora hund, förde in dem i ett rum på husets baksida och gaf dem begge rundlig traktering. 7 Då fiskarfickans mörka hårkrull syntes öfver planket och samtidigt en mängd små ansigten tittade öfver från alla kanter, lät Pedro skälmarna framför huset slå i väggar och fönster så mycket de ville — han väntade lugnt hos polisbetjenten. Men då fiskarflickans Hela armå i all tysthet samlat sig omkring trädet -och hon sjelf, barbent och sönderrifven, klättrat upp för att FE ct NA