Dagens Nyheter – 4 januari 1869, sida 2

Pe 8 ningar med de förbigående, hvilka drogo ut till de långa allerna. Ett piano hördes ibland tona ut genom ett öppet fönster, eljest märktes knappast ett ljud mellan samtalen; det bortdöende solskenet öfver den lugna sjön ökade stämningen af frid och stillhet. Då uppstod på en gång ett sådant stoj midt i staden, som om den blifvit tagen med storm. Pojkar hojtade, fickor skreko, andra ropade hurra!, kärringar bannade och kommenderade, polisbetjentens stora hund tjöt och stadens alla mopsar svarade; alla, som voro inne, måste ut, ut... Stojet blef slutligen så ohyggligt, att sjelfva borgmästaren nödgades vända sig på sin trappa och låta dessa ord falla: det måtte vara någonting på färde! — Hvad är det? öfverföll man dem med, som stodo på trapporna, när man sjelf kom inrusande från allerna. q -— Ja, hvad är det? svarade de, som stodo på trapporna. — Käre vän, hvad är det? ropade alla, när någon förbigående syntes komma från stadens centrum; som denna stad emellertid är byggd i halfmånsform omkring en bugt med sakta böjning, dröjde det ganska länge, innan alla menniskor vid stadens utkanter Hade hört svaret: det är bara fiskarflickan. j