Dagens Nyheter – 4 januari 1869, sida 1

a AV rista, flög förstugudörren upp, och Pedro och polisbetjenten stormade ut, beväpnade med käppar och med en fruktansvärd hund efter sig. Ett förfärans skri höjde sig ifrån pojkarne; en hop småflickor, hvilka i all oskuld lekte sista paret ut bakom planket, trodde att någon blef mördad derinnanför och började att skrika, äfven de, på det förskräckligaste sätt, de pojkar, som helskinnade sluppit undan, uppstämde ett uthålligt hurra-a-a!, de, som hängde qvar på planket, skreko under käpparnas dans, och, för att kören skulle blifva fullstämmig, framrusade, liksom alltid der pojkar skrika, några gamla kärringar och skreko med. Pedro och polisbetjenten blefvo sjelfva förskräckta och måste inleda en underhandling med gummorna; under tiden försvunno pojkarne. Hunden, som mest skrämde dem, satte efter öfver planket — han var just kommen i sitt element! — och nu flögo pojkarne, flickorna, hunden, jemmerropen, liksom skrämda änder, öfver hela staden. Emellertid satt fiskarflickan helt stilla uppe i trädet och trodde, att ingen hade sett henne. Sammankrupen bland de högsta grenarna, följde hon genom löfverket stridens gång. Men då den uppretade polisbetjenten gått ut för att lugna kärringarne, och Pedro Ohlsen ensam stod qvar på platsen der striden rasat, gick han och EE 0 RO SS